Svensk TV i Thailand och videosamtal till Sverige
Varför ska man titta på svenskTV när man är i Thailand. Jag känner inget behov av det. Och, jo jag testade lite på måfå under första veckan i byn. SVT Play fungerade utmärkt. Allt är ju eftersändningar utom rapportsändningarna som även går att se live. TV3 och TV6 PLAY fungerade bra liksom Kanal5s program. TV4 och SJUAN var däremot lite kinkigare och man skulle betala för en hel del. Nu har jag sett att det finns något som kallas slingbox som lär vara utmärkt för oss med landsställe i sydostasien. Ni som är intresserade kan kolla på www.slingbox.se
Om ni ringer med Thailandska kontantkort så se till att stänga av dataöverföringen för annars tickar bathen bort med en jäkla fart. Halebop i Sverige har fri surf men det har inte AIS här i Thailand. Något frun och jag fick erfara. De flesta ställen och familjer har trådlöst Internet så utnyttja Wifi så mycket det går. Då är det helt gratis. Utnyttja sedan även TANGO när ni ringer. Det är som Skype fast knutet till ett telefonnummer. Vi har redan ringt flera videosamtal till Sverige helt gratis eftersom Tango liksom Viber utnyttjar Wifi. I Sverige laddar ni via www.tango.se
Fern håller upp sin iPhone 4S. Hon utnyttjar Viber, Tango och Facebook via Wifi för att hålla kostnaderna så nära noll som möjligt. Det trådlösa Internet som finns i huset betalar Mai och jag för så ring flicka, ring!.
Banken
Vi har varit rätt mycket på banken under tiden nere i Thailand. Eftersom frun är kund hos SCB (Siam Commercial Bank) så tyckte även jag att det var dags när vi behövde lite pengar för kontantinsatsen till huset vi skulle köpa i Hua Hin.
Sagt och gjort. Vi tog oss ner till det stora bankkontoret på Petchakasem road här i Hua Hin. Precis som flera av Handelsbankens kontor så fanns självbetjäningsautomaterna i gatunivå medans trappor ledde till själva banksalen 1 trappa upp. Alla banktjänstemän/kvinnor har företagskostym/dress. Alla kvinnor går i snäva violetta kjolar och styltar omkring med högklackade svarta skor. Blusarna är också lika. Männen likaså i violetta kostymer utom managers som har svarta kostymer för några chefskvinnor har jag inte sett. De kanske finns men jag har inte sett dem.
Nåja, öppna konto och utlänning. Okej? Först passet som studeras noggrant sedan vill hon se vårt vigselbevis och personbevis dvs hon verkar föga intresserad av mitt från Skatteverket men däremot Mais thailändska och hennes thailändska id-kort. Sedan kommer en ny bekymrad min. Finns det någon som kan intyga att ni verkligen är ni?
KhunPet säger hustrun och den kvinnliga tjänstemannen skiner upp. LungChrister säger jag och nu skrattar hon. Jodå Pet är en stor och viktig kund och om vi umgås med Pet och Christer så är det inga problem. Att jag sedan jobbar på en svensk bank gör allt ännu enklare.Det är en förbaskat massa papper som ska fyllas i med min och Mais namnteckningar. Finns det något äktenskapsförord undrar hon. Ja, säger jag men det är i Sverige och på svenska. Hon vill ändå ha det för det är inte meningen att Mai ska få hälften av mina besparingar vid en eventuell skilsmässa. Hon uppmanar oss också att registrera vårt äktenskap i Thailand. Surprise! För dessa frågor och uppmaningar hade jag inte förväntat mig. Vi måste sätta in minst 500 Bath också. Inga problem säger vi. Det här att öppna konto går väl mycket snabbare i Sverige säger hon. Jaaaaa, säger jag. Nu är det klart säger hon efter en dryg halvtimmas arbete. Men....
Var är ATM-kortet säger jag. Vill du ha kort också säger hon. Ja. Ny bekymrad min kommer över hennes ansikte. Det kostar 190 Bath per år och då ingår en olycksfalls- och sjukförsäkring. Det blir 15-16 Bath per månad alltså mindre än 4 svenska kronor. Taget, säger jag. Passport säger hon. Så börjar proceduren om. Efter en 15 minuter och 2 namteckningar till så har jag mitt Master Cardkort och får själv välja och knappa in PIN-kod. Sedan kommer ett stort leende över hennes ansikte och nu vill hon gärna visa hur thailändska ATM-maskiner fungerar. Hon följer oss ut och ned för trappan till ATM-maskinen. Normalt får man bara ta ut 20 000 Bath per kort och dag säger hon men efter att åter ha lånat mitt pass och knappat in mitt passnummer och sin tjänstekod kan hon tillfälligt höja uttagsbeloppet till 200 000 Bath per tillfälle. Bra att veta för viktiga kunder. Efter detta tar vi farväl av varandra och en timme efter vår ankomst är jag en erfarenhet rikare av hur det fungerar i Thailand.
Vi har ju som jag antydde besökt flera lokalkontor och det som kan skilja är att på landsbygden har man en kundmottagare ute i banklokalen som hjälper kunderna att fylla i blanketterna eftersom många varken kan läsa eller skriva. Något jag uppskattar är att det alltid finns kundtoaletter på bankkontoren. Ligger kontoret i ett shoppingcenter finns alltid gemensamma kundtoaletter som är fräscha och gratis. Tillsynen av toaletterna är exemplarisk. På de mera fristående bankkontoret finns också kundtoaletter. Många gånger serveras förfriskningar i form av vatten eller iste. Det är varmt i Thailand!!
Något som också skiljer sig är att det alltid finns en beväpnad vakt på kontoret. Bankrån visas upp i TV där polisen har ett stående inslag över dagens tillslag mot brottslingar. Brottslingar ska förödmjukas och bakbundna med var sin polis bakom sig visas ansiktena upp på dagens fångst och pressen får ställa frågor till brottslingarna som om det vore en presskonferens.
Ett stort bankrån inträffade för någon vecka sedan. Bevakningskamerornas filmer rullades upp flera gångar i TV medan bankpersonalen skakad och chockad intervjudes av journaslisterna. En slags Efterlyst i kubik. Jag gillar inte denna närgångna granskning av människor som råkat ut för ett rån. Ibland känns landet lagom riktigt bra.
En dotter till
Rubriken hänvisar inte till vad biträdet sa i Farmacy på Tesco Lotus i Khlong Lang härom dagen. Hon tyckte att Mai och jag var ett sånt vackert par att vi borde ha barn tillsammans. Jag sa att vi redan hade tre var. Varför inte ha några tillsammans sa hon? I am old försökte jag. Ha-sipp-håkk. Hah sa biträdet that is nothing in Thailand. You will have so beautiful children together.
Mai hade ju en dotter till som jag inte visste om förrän i våras och varför hon inte avslöjat det tidigare har sina rutiga orsaker och randiga skäl. Hur som helst heter hon Jaruwan och nickname är Fön (Fern). Hon fyllde 17 år i maj och ska komma till Sverige innan hon blir 18 år hoppas vi. Vi hade träffats när hon fyllde 16 år i maj förra året men ingen avslöjade då för mig att hon var Mais dotter. Nu har vi fått en chans att träffas och talas vid.
Trots att hennes engelska inte är den bästa har vi verkligen blivit bästa vänner och skojar med Mai. Även hustrun ser och hör att Fern är lycklig och har kul i min närvaro. Det yttersta beviset är att hon gärna vill vara med oss. Jag har gjort klart för henne att om hon ska komma någonstans i världen åker hon till Sverige när VISAt blir klart. Stannar hon kvar lär hon alltid förbli fattig. Jag har också gjort klart att detta är hennes chans och att jag inte tolererar någon slöhet i Sverige utan att hon faktiskt studerar och kommer tillbaka som en vinnare. Detta något som även Mais brorsor lyssnade till och via Mai har jag fått veta att de också, mycket gjort klart för Fern, vilken chans till en förändring av livet detta är.
Jag har tre underbara flickor sedan tidigare äktenskap. Även bonusbarnet Mia och hennes dotter Nova har jag tagit till mitt hjärta. Att nu få ytterligare ett bonusbarn förutom Boonwarut och Duangkamol som jag visste om sedan tidigare är bara ett plus. Fern håller redan på att lära sig namnen på sina styvsyskon; Linnea, Katarina och Kristina stapplar hon fram. Bra säger jag. Fern keng! (Fön är duktig) Det håller på att bli en jättestor familj även i Sverige. Om Linnea skulle vilja komma som backpacker till Thailand vill hon gärna träffa henne och försöker således lära sig lite mer om syrrorna i Sverige samt bruscha up engelskan.
Välkommen till Sverige Fern, när du nu kommer!
Kommunikation och språkkunskaper
I förra veckan var vi några dagar i Hua Hin för att titta på hus. Husköp blev det inte. Kanske mest beroende på min irritation över att ha en hel släkt i släptåg. Jag tror att vi var en 15 personer som åkte runt och jag förevisades hus som inte var färdiga och dessutom dyrare än vad som förespeglats tidigare. Låt mig lämna detta pinsamma och olidliga äventyr med tystnad. Första kvällen besökte vi den restaurang som Mai jobbat på flera år tillbaka i tiden. Med oss hade vi ytterligare 15 personer och 4 som via telefon beställde "take away" eftersom farangen betalade. Var jag tillfrågad om detta? Vad tror ni? Nä förstås inte. Är man vit är man rik och ska betala. Notan gick på nästan 6 000 Bath men Mais gamla arbetskamrater var hyggliga och gav oss 10% rabatt. Jag såg att det verkligen fanns starka band mellan hustrun och hennes forna arbetskamrater som verkade uppriktigt glada över att hon träffat mig och kommit ur fattigdomen.
Nästa dag, efter det där som jag förbigår med tystnad, så åkte sällskapet till beachen där jag fick bada och simma. Nu var jag riktigt lycklig.
Efter maten fastnade vi i en diskussion om vad som krävs för att komma ifrån fattigdomen. Jag sa; Ni måste vilja kommunicera, lär er språk så länge ni bara talar thai kommer ni ingen vart. Sedan måste ni ha lite tur också och hitta de rätta personerna som är villiga att satsa på er. Jaha sa de yngre i sällskapet vilka språk ska vi lära oss? Beror på vart ni tänkt er i världen. Engelska är nummer 1 oavsett vad ni tänker göra. Det är så vi umgås på detta jordklot. Ska ni stanna i Thailand så kommer de stora turistströmmarna från Japan, Kina och Korea. Ska ni till Europa eller Amerika så är det tyska, spanska och franska som gäller. Sedan är det alltid bra att bättra sina kunskaper i grannländernas språk. Jag t.ex. förstår rätt bra båda norska och danska och kan några substantiv på finska och estniska. Ni borde kunna de laotiska skiljaktigheterna och kanske bättra på khmer(kambodjanska). Mmmmmm sa menigheten. (Thai och Lao är nästan samma språk. Man har samma öh? alfabet/runskrift.)
Gud eller Buddha hör bön för precis när vi skulle gå så kom hon som serverade oss och sa att hennes man var svensk och att hon kunde lite svenska. Hon sa sedan att dessa två är från Norge. Där satt ett norskt par som var i samma ålder som jag. Vi hade ett hyggeligt snakk. Det var första gången de var i Thailand och jag berättade lite om mina erfarenheter. Paret var från Svolvaer ute på Ofotenhalvön. Han frågade vad jag jobbade med. Handelsbanken sa jag. "Oh, Handelsbanken är kjempebra. Du, for at si det rakt utt. Nordea är bare dritt. De legger ner sitt bankkontor i Svolvaer och folk är så sint" Handelsbanken öppnar nya kontor medan di andre legger ned". Vi bytte visitkort. Han, John-Arne Storhaug jobbade som fiskeriansvarlig (?) för Lofotenposten och vi skulle snakkes när vi är tillbaka i Skandinavia. Mina thaisläktingar bara gapade.
Sånna här saker sprider sig och tillbaka i byn kom en yngre kvinna igår och frågade om jag inte kunde läsa några papper som hennes patient fått från Tyskland. Patienten är den gamla dam som jag satt och talde tyska med för 1½ år sedan. Hon var då så fattig och sjuk att hon bara ville komma till Buddha (alltså dö). Hon hade då en änkepension på 10 € varje månad från Tyskland. Nu hade hon fått en massa papper från Tyskland och synen var inte bra och läsa tyska hade hon aldrig gjort. Jag började läsa högt på min skoltyska med en knäpptyst publik på 4 personer runt om mig. Kortfattat så var de 10 sidorna från ränteberäkningsverket i Tyskland där man bad om ursäkt för att man inte betalt ut den pension hon var berättigad till för de år hon jobbat i Tyskland. Hon skulle dessutom få ränta på den innestående pensionen som inte var utbetald på nästan 5 år. Ett engångsbelopp på dryga 35 000 € och därefter 919 € per månad livet ut. Gissa om alla blev glada. Ibland är det faktiskt riktigt kul att få lämna positiva besked. Återigen ett bra exempel på hur bra det är att kunna språk.
Lotteriet den 1 oktober 2012
Jag känner mig ibland som Strindberg på Kymendö när jag befinner mig i Mais hemby Tung Bua Ngam. Det finns saker, personer och händelser som jag gärna skulle skriva om men som nog skulle få stora konsekvenser.Lite vågar jag nog skriva ändå.
Med ett visst inre skratt kom jag att tänka på John Cleese karaktär Basil Fawlty i Fawlty Towers som tyckte att en av hotellets gäster såg ut som en apa. Kan inte undgå att tänka på hur olika fort vi människor förändrats. Vi vita t.ex. har ju enligt de senaste rönen vandrat under 10 000 år från Afrika och blivit vita och blåögda. Här i byn finns några unga män som evolutionen gått långsamt fram med. Hela ansiktet är hårigt och de påminner till en del om Australiens urinnevånare.
.
I måndags vaknade jag med ordentlig huvudvärk och inte blev det bättre av att några bybor satt på vårt hus framsida och diskuterade med full ljudvolym (som thaier alltid gör åtminstone ute på landet). Hörde jag inte en väldigt bekant röst. Bäst att gå ut och titta.
Jodå där satt Mais moster Manee. Hon har en röst som skär som en svetslåga genom allt levande och dött. Den gälla rösten smattrar fram ett staccatoartat prat som är omissigenkännligt. Anledningen till hennes och de andras upphetsning var dagens kommande lottdragning i det nationella lotteriet som sker den 1 och 15e i varje månad. Klockan 15.00 stannar Thailand och alla lyssnar på resultatet i radio. Alla pratade tydligen om vad de skulle göra för vinstpengarna. Min kommentar blev förstås "om ni låter så här nu hur ska ni då låta om ni verkligen har vunnit?" Alla skrattade för här förstår vi varandra.
Jag tillfrågades vilka slutsiffror jag trodde skulle vinna mellan 00 och 99. Jag sa att jag tror på hårt arbete när det gäller att bli rik och inte på tur i lotterier. Ja ni falanger skrattade byborna utom Mai som alltid måste ta sin makes sida. I det här fallet var det inget problem. Hon gillar varken gambling eller alkohol vilket jag är mycket glad för. Nå sa jag hur mycket kan ni vinna. Jo förstår du om du satsar 10 Bath så kan du vinna hela 5 000 Bath. Då skrattade jag. 5 000 Bath? Om ni får 1 miljon Bath kan jag förstå er upphetsning vilket motsvarar 250 000 kronor ungefär men 5000 Bath som är 1 250 kronor är väl ingenting att bli så upphetsad över.
Varför pratar ni thaier så mycket om pengar, ni har ju aldrig några, sa jag provocerande. Några ville nog säga mig ett sanningens ord men den asiatiska artigheten påbjuder hövlighet och jag vet från hustrun att flera bybor lyssnar mycket noga på vad jag säger och tycker att jag har kloka och vettiga idéer.
Idag frågade jag Mai om någon hade vunnit något i måndags. Jodå lillbrorsan Thanoo hade vunnit 2 000 Bath på satsade 10 Bath och någon annan hade vunnit hela 5 000 Bath på satsade 20 Bath.Jag kan bara buga mig och gratulera de lyckliga vinnarna för varje Bath är välkommen i de fattiga hemmen här i byn men rika lär de aldrig bli. Tyvärr!
På bilden syns Mai storebror Winnai och moster Manee när vi rastade på väg mot Hua Hin lite senare på dagen. Ni som har Facebook kan höra Manees stämma på de filmer vi tog vid den kaosartade utdelningen (den 29e september) av lotter för att få de begagnade mobiltelefonerna som mina kollegor på Handelsbankens dataavdelning så vänligt skänkt till de fattiga byborna. Det skedde efter utdelningen av tröjor från AO skänkta av Sören Tjärnås och 5 kilo ris till varje familj samt godispåse till alla byns barn som Mai och jag bekostade. Innan dess hade vi 9 munkar på besök med en gemensam lunchmåltid för alla i byn. Lunchen stod även hustrun och jag för. Och förstå mig rätt; jag gillar Manee och hon hörs!
Doktorn och Pattaya
Hustrun tog mig till doktorn på ett litet privatsjukhus 25 km härifrån. Det här blir dyrt sa hustrun. De tar 3 000 Bath bara man går in. Mmmmmm sa jag. Vid 7-tiden trädde vi in. Det första sköterskan frågade om var mitt pass och vad som var fel på mig. Hon kunde ingen engelska alls. Hon frågade var jag kom ifrån, Sweden sa hustrun. Efter att ha tittat igenom passet frågade hon hur gammal jag var. "66 år?" Nooooo! "36 år?" Nä för fasen Ha sipp håck (=56 år). Sedan skulle de av någon anledning väga mig. Jag tänkte att det här blir kul när jag såg att vågen var av mycket gammal modell som gick till 120 kilo där en nål stack ut.Så fort jag steg upp på vågen så for visaren iväg med en hastighet som nog bara NASAs Voyagerfarkoster uppnått. Visaren hoppade således över stoppnålen och ställde sig efter varvning på 30 kilo. "Låjj ha sipp (150) sa två kvinnliga sköterskor och en fet manlig. Noooo, låjj sam sipp (130). "Ahhh, låjj sam sipp" repeterade tre sköterskor. "Falang put thai?" Put thai nitt nåj sa jag.
Nu var det dags att gå till nästa station där den feta manliga sköterskan skulle ta min puls och blodtryck som var alldeles normalt. Sedan fick vi sitta ned igen. Nu återkom den första sköterskan med mitt utskrivna patientkort. Mitt födelsedatum hade nu fastställts till den 1 januari 1990. Min ålder var nu nu 22 år. Två sköterskor visade mig till doktorn som satt i en öppet kontorslandskap på andra sidan entrén.
So, you are from Germany! Nooo, Sweden. Ahh Sweden I have been working in Norway your neighborcountry. OK. jag förklarde mina problem och läkaren sa snabbt att det helt enkelt är "food poisining". Tack vare att jag äter mediciner dagligen och ibland måste komplettera med syradämpare för magen så förstör det den starka syra som behövs för att döda en del enklare bakterier. Jag har helt enkelt lättare att dra på mig magåkommor.
Doktorn skrev ut 6 olika mediciner som skulle ta bort besvären och den svullna magen, återställa salt-sockerbalansen och avslutningsvis skulle jag få en injection för multibakteriella åkommer. Han gav också order om endast väl lagad mat, gärna western food, bara flaskvatten, ingen rå mat eller papaya (?). Allt detta skrevs ned på engelska medan hustrun fick dessa instruktioner på thai. Doktorns kvitto gavs till mig där min ålder nu skrevs 57 år.
En sköterska ledde mig nu till ett litet bås där jag beordrades upp på en brits och dra ned byxorna eftersom penecillinsprutan skulle ges i den aktre delen av kroppen. Medan sköterskan satte nålen i skinkan hörde jag hur det knastrade som från en kamera. Det var hustrun som fotograferade med mobilen. Hon valde att publicera "nakenbilderna" på mig från Pattaya dit dagens familjeutflykt skulle gå några timmar senare. Som ni förstår så var jag väl inte speciellt glad över kopplingen mellan spruta och Pattaya och jag skämtade bort det hela med kommentaren "Det här är inte att trakasera mig. Det här är att trakasera Internet! Det har kommit 24 kommentarer angående detta foto. Alla på thai. Jag har ingen aning hur eller om jag häcklas. Utflykten är en annan historia som jag kanske återkommer till.
Tillbaka till sjukhuset. Nu skulle vi vänta igen och vi hann knappt sätta oss förrän vi skulle gå till station 6 där kalaset skulle betalas. 3 000 Bath? Nä. Det blev 1 185 Bath (cirka 250 kronor) för doktor och mediciner. Jag betalade och sedan gick vi till luckan bredvid (station 7) där en sköterska delade ut medicinen. Allt på thai och hon kunde bara thai förståss. Tur att hustrun var med! Sedan kunde vi åka hemåt. Allt tog väl en 30 minuter. Det var 10 personer som arbetade på sjukhuset. Jag tror väl att vi kanske hade haft 3-4 personer i Sverige fast då hade jag inte fått alla medciner på en gång.
Ankomsten och fattigdom
Vi landade av nästan en timma innan utsatt tid. Det verkade som piloterna på planet planerat att lägga sig någon form av jetström som skjutsade iväg oss med en dj--la fart mot Bangkok eftersom det var lite småskakigt hela tiden.
Nåja passdeklarationen och bagagetutlämningen fungerade smidigt. När vi väl kom ut i ankomsthallen stod det 23 bybor och väntade helt stumma på oss. Jag sa: "Sawadee khap took kun" vilket blir ungefär Hej på er allihopa! Det var mycket märkligt eftersom även Mai tystnade och hon blev helt plötsligt lika blyg som sina släktingar. Efter ett gemensamt tigande i cirka 10 minuter började ett litet småpratande komma igång. Det visade sig att vi väntade på andra släktingar som skulle avhämta paket till andra delar av landet. När det var utlämnat började vi långsamt bege oss mot minibussen. Men herregud 23 personer i en buss för 14 personer. Mina farhågor kom på skam eftersom ytterligare 2 pickuper var med som tog vårt bagage och några släktingar som åkte thai style på flaket de 17 milen till byn.
Mai och jag behövde handla lite och därför gick vi in på Big C för att köpa tandkräm, munskölj, vatten, Coca-Cola, medicin och lite annat. Släktingarna passade också på att handla . Det visade sig sedan att det tydligen var meningen att jag skulle betala allas shoppingnotor som totalt uppgick till 35 000 Bath. Jag fick ett mindre hysteriskt utbrott på Mai och hennes släktingar om att upplysa mig om vad de tänkt sig och inte bara ta fram den ena välfyllda vagnen efter den andra.Några insåg nog att de gått över gränsen för min välvillighet och gick mycket rosa i ansiktet på långt avstånd ifrån mig. Jag behövde äta frukost/lunch eller nattamål vad nu min kropp var inställd på. Några barnen följde med och vi åt kycklingburgare på KFC.
Det har sedan visat sig att de flesta i byn lider nöd. Ingen svälter men de får inte tillräckligt med näring i sig. Vi har därför varje dag låtit de som åkt med oss få äta sig mätta på KFC eller MK när vi gjort olika ärenden. Jag har väl sagt tidigare att man är aldrig ensam i Thailand. När Mai och jag ska göra något är vi alltid mellan 5 till 20 personer. Igår t.ex.åkte vi och badade i en swimmingpool vid ett hotell. Vi var 5 vuxna (varav jag den ende simkunnige) och 8 barn.
Efter det blev det KFC vilket kostade mig cirka 1 000 Bath dvs en dryga 200 svenska kronor. Det är en ganska billig penning för att utfordra 13 personer. Det går inte att ta miste på glädjen och livsglädjen när de för första gången på mycket länge får äta sig mätta.Vid tidgare utflykter under veckan har det visat sig att det är första gången för många personer som de får äta på MK. Lite läskig känsla eftersom jag har ätit där fler gånger än vad de har gjort som bor i Thailand.
Våffeldag
Efter 33 våfflor och 1½ blåbärsyltburk började åskan komma läskigt nära och vi avbröt gräddandet. Till min stora glädje såg jag hur de som ätit av våfflorna helt plötsligt sken upp och fick ett stort leende i ansiktet och ögona fick liv. Det var alltså en ganska ögonblicklig reaktion på att få energi i sig.Jag hade laddat med lite extra smör och det var nog vad byborna behövde. Ikväll ska vi fortsätta gräddandet om vädret tillåter.
Övervikt
Rubriken har inget att göra med min vikt som stadigt kretsar kring 130 kilo (tyvärr!).Nä denna gång handlar det om vårt bagage som vi tillsammans med Lamai skulle checka in på Arlanda.Vi tre hade alltså cirka 130 kilo bagage med oss.Jodå det är sant.Jag kan väl inte påstå att mannen i incheckningsdisken på Arlanda hoppade jämnfota av glädje när han såg oss komma med två överfulla bagagevagnar och plastpåsar i nyporna. Jag hade dessutom en väl lastad ryggsäck.
Med en något uppgiven min och en stor suck började den stackars tjänstemannen den långa och mödosamma proceduren att checka in oss. Jag försökte muntra upp honom med att vi hade en hel del kläder till fattiga personer i min frus hemby varpå han sa att: "det säger alla". Han sa att Thai airways gärna vill hjälpa thailändska medborgare och att vi i så fall ska be Thai airways i Stockholm om lov att ta med extra bagage. Då kan man få ta med 10 kilo extra.
Mai och jag hade biljetter i preminium economy och kunde således ta 30 kilo var. Lamai som hade economy kunde bara ta 20 kilo; alltså totalt 80 kilo.Nu upptäckte mannen att jag hade Thais bonuskort som SILVER member vilket gav ytterligare 10 kilo för mig. Sedan kunde han enligt instruktionerna från
Thai airways ge OK på ytterligare 1-2 kilo per person vilket gav Mai och mig totalt 75 kilo. De ytterligare 25 kilo vi hade i så kallat handbagage låtsades vi inte om. Där är gränsen 8 kilo per person.Det fanns en slags underliggande förståelse att vi alla tre hade väldigt rymliga samveten. så rymliga att 9 kilo bara försvann.
När vi sedan kom till Lamai började suckandena om. Vi la upp hennes två resväskor på 28 kilo. I nyporna står hon dessutom med två jättestora plastkassor med lite damskor och dockor(!) Tjänstemannen sa till mig att se till att packa om vilket damerna resolut satte sig och gjorde framför incheckningsdisken till royal silk dvs first class. Jag lovar att det inte tog många sekunder innan vi vänligt men mycket bestämt blev ombedda att flytta åt sidan. Jag gjorde min ståndpunkt väldigt klar för damerna och Mai sa bara I know, I know, I know. Med en resväska på nästan 22 kilo och ytterligare 1 handbagage på säkert 10 kilo och 1 plastbag med dockor, kom en mycket nöjd min över den stackars prövade tjänstemannens ansikte. Han önskade oss uppriktigt (tror jag iallafall) en trevlig resa och semester. Förmodligen var han bara glad att bli av med oss. Vi fick OK att åka och att checka in de två svenska flaggorna med tillhörande fästen var en baggis. Säkerhetskontrollen gick igenom utan problem för någon av oss. Sällan har väl en räkmacka och en stor stark smakat så gott. Nu kunde semestern börja.
Ombord på flyget satt Mai och jag i premium economy och Mai njöt i stora drag av all god mat och att få åka tillsammans med mig. Vi hade ju bara gjort det en gång tidigare; när vi åkte ned första gången tillsammans i januari 2011. Jag njöt också av den goda maten, whiskeyn och ölen. Lägg märke till reklamen på Singhaburkarna. Ni vet väl att singha betyder lejon. Singapore = lejonstaden. Chokdee = Good luck= Skål
PET
Rubriken inbjuder till spekulationer. Är det möjligen Christers fru Pet jag ska skriva om eller är det om mat eftersom Pet är det thailändska ordet för kryddstarkt. Nä! Denna gång ska jag berätta om returflaskorna PET eller PolyEtenTereftalat.
Frun hade upptäckt våra ansträngningar för en bättre miljö i Sverige och hade med ett barns förtjusning bett mig spara alla returflaskor så att hon skulle få stoppa in de i returmaskinen på ICA MAXI nästa gång vi handlade.
Med en thailändare kan allt gå precis hur som helst, det har jag lärt mig. "Hur gör jag?" sa hustrun. "Lägg den på bandet med streckkoden nedåt och botten utåt, sa jag. Hustrun gjorde naturligtvis inget av det jag sa. Koden var uppåt och med högerhanden gav hon 2 liters Coca-Colaflaskan en sådan skjuts att matarbanden inte kunde stoppa flaskan. Den gick rakt ner i gapet på TOMRA automaten som med ett gurgel och en rap svalde den utan att vi fick några pengar.
Efter ytterligare 5 flaskor förstod hustrun tekniken och gjorde som jag sa. Då strejkade istället automaten och sa "botten utåt" vilket vi faktsikt redan hade. Jag tog till alla mina tricks och sträckte in armen och placerade etiketten direkt över laserläsaren vilket gjorde att vi slutligen fick 16 kronor på ett returkvitto. När kvittot kommit ut började hela maskinen protestera genom att pipa högljutt och lysa ilsket rött samtidigt som skylten visade "Tillkalla personal!" Vi skyndade oss därifrån medan hustrun skrattade högt! Jaja, jag vet. Precis vad som helst kan hända med en thaikvinna vid sin sida.
We are Thai!
Jag brukar ofta säga thaikollektivet när jag talar om hustrun och hennes släktingar, väninnor och andra mer eller mindre anknuta personer till umgängskretsen här i Sverige. Det är rent av fascinerande att se hur man håller ihop även om trätor ständigt blommar upp och försvinner lika snabbt som de dök upp. Mobiltelefon är ett nödvändigt ont för att en thaikvinna ska må bra. Tittade på senaste månadsräkningen från Comhem där hustrun hunnit avverka 110 samtal till Thailand på 30 dagar. Bra jobbat tee rak (sv. älskling)! Tur att jag har nedsatt pris på utlandssamtal. Till detta kommer även alla mobilsamtal i Sverige som hon ringer från sin mobiltelefon där jag nog laddar kontantkortet var 10e dag med mellan 100-300 kronor varje gång.
Jag har försökt att några gånger att påminna om min närvaro och att jag oroar mig för att det är så mycket snack med andra, "Put mak" säger thaierna själva, vilket jag upprepar varje dag. "Nä", sa hustrun till mig härom dagen, "så länge jag pratar i telefon är allt som det ska. Om jag inte skulle prata i telefon så har du anledning att vara orolig". Jaha?
Jo ungefär så här tolkar jag hustruns kommentar; så länge hon är med i snacket så är hon accepterad i thaikollektivet och har heller inget att dölja för mig så då kan jag känna mig lugn Det här snacket sköts ju normalt i köket hemma i byn eller ute i lusthuset när man utbyter byskvaller: Det gäller att hela tiden hålla sig uppdaterad om vad andra gör eller har gjort och helst också vara den första med att sprida nyheter.
Jag kan bara inte komma ifrån tanken på Star Trek The Next Generation där Stjärnflottan kämpar mot fienden Borg. Borg är ett kollektiv med en gemensam hjärna där alla ska assimileras till att tänka och agera likadant.Håller jag på att assimileras in i thaikollektivet?
För att travestera på Star Trek och Borg så säger jag så här "We are Thai. Resistance are futile." vilket översatt blir "Vi är thailändare. Motstånd är meningslöst!"
Det är helt enkelt ingen idé att kämpa emot en thaikvinna avseende hennes telefonsamtal. Jag tror att ni förstår vad jag menar!
Svartkonst eller ett practical joke?
Entrén till huset är sig inte lik. Anledningen är enkel; här ska byggas trädäck på cirka 25 kvadratmeter. För att detta ska kunna ske har Christer och jag flyttat på de 64 tunga stenplattorna som väger 28 kilo styck. Christer gjorde ett heroiskt jobb som bar de 1792 kilona de tiotal metrar som behövdes för att få de bort från byggområdet Så långt allt väl.
När vi kom till den lilla köksträdgården med rabarber och lite svenska örter, några ensamma blommor och thailändska grönsaker av okänd sort så hände något mycket oväntat. Cirka en decimeter under citronmelissen låg ett ägg! Christer och jag skrattade och konstaterade att det nog var min fru som hade haft något thaihyss för sig och sedan förpassades det hela ägget till soporna. Därefter hade jag glömt det hela om inte Christer frågat min fru varför hon grävt ned ett ägg i trädgården. Hon såg lite oförstående ut och lovade att hon inte hade något med ägget att göra.
En dag gick och nu hade historien nått hela thaikollektivet i Sverige (kändes det som iallafall). Mai ville absolut se ägget som faktiskt var kvar eftersom jag inte gått ut med soporna sedan i torsdags morse. Ägget var inte alls bra för mig och måste vara ditlagt av en person som ville att jag skulle älska henne och om jag inte gjorde det kunde hon gå till en "shaman" i Thailand som via ägget skickade plågor på mig. Jodå det kunde till och med sluta med döden.
Den försmådda kvinnan kunde alltså via ägget skicka värk till hela min kropp (i så fall är hon 34 år för sent ute) fixa så att allt hår ramlar av (too late again!) och slutligen få naglarna att trilla av. Jag behöver inget ägg för det. Så fort jag trär på mig de trånga joggingskorna så ramlar stortånaglarna av. (Sorry,jag är inget bra alternativ att plåga).
Jag var alltså utsatt för den lokala varianten av thailändsk voodoo som kunde sluta med döden. Hur skulle jag bli förlöst från detta då? Jo först skulle ägget förstöras och sedan måste jag gå till templet för att bli renad med vatten. För säkerhets skull så måste Buddha bäras dygnet runt och guldkedjan beordrades på vilket jag besvarade med att inte göra det.
Jag sa åt Mai att jag inte tror på "black magic" och att jag tänkte bevisa det genom att sova utan Buddha runt halsen. Jag överlevde natten. Dessutom var ju ägget förstört så det fanns ju egentligen inget att vara rädd för. Jag tror att Mai lugnade sig för det besök hos munkarna i templet hon ville vi skulle göra imorse ställdes in. Kanhända litar hon på mig och min försäkran om att jag är vid relativt god hälsa. Ännu mera troligt var att hon ville sova eftersom hon yrade något om att jag snarkat som en motorbike hela natten. Hahaha!
Vad tycker jag om denna ägghistoria? Jag tycker framförallt synd om den person som lagt dit ägget och som med black magic trodde sig kunna uppnå någon form av rättvisa om kärleken inte höll. Samtidigt känner jag mig smickrad att någon gör detta för mig 56 år gammal och 130 kilo tung. Fast jag är illa berörd också. Är möjligen allt ett practical joke? Vem har gjort det då? Jag har flera teorier och av hänsyn till de inblandade håller jag det för mig själv.
När vi kom till den lilla köksträdgården med rabarber och lite svenska örter, några ensamma blommor och thailändska grönsaker av okänd sort så hände något mycket oväntat. Cirka en decimeter under citronmelissen låg ett ägg! Christer och jag skrattade och konstaterade att det nog var min fru som hade haft något thaihyss för sig och sedan förpassades det hela ägget till soporna. Därefter hade jag glömt det hela om inte Christer frågat min fru varför hon grävt ned ett ägg i trädgården. Hon såg lite oförstående ut och lovade att hon inte hade något med ägget att göra.
En dag gick och nu hade historien nått hela thaikollektivet i Sverige (kändes det som iallafall). Mai ville absolut se ägget som faktiskt var kvar eftersom jag inte gått ut med soporna sedan i torsdags morse. Ägget var inte alls bra för mig och måste vara ditlagt av en person som ville att jag skulle älska henne och om jag inte gjorde det kunde hon gå till en "shaman" i Thailand som via ägget skickade plågor på mig. Jodå det kunde till och med sluta med döden.
Den försmådda kvinnan kunde alltså via ägget skicka värk till hela min kropp (i så fall är hon 34 år för sent ute) fixa så att allt hår ramlar av (too late again!) och slutligen få naglarna att trilla av. Jag behöver inget ägg för det. Så fort jag trär på mig de trånga joggingskorna så ramlar stortånaglarna av. (Sorry,jag är inget bra alternativ att plåga).
Jag var alltså utsatt för den lokala varianten av thailändsk voodoo som kunde sluta med döden. Hur skulle jag bli förlöst från detta då? Jo först skulle ägget förstöras och sedan måste jag gå till templet för att bli renad med vatten. För säkerhets skull så måste Buddha bäras dygnet runt och guldkedjan beordrades på vilket jag besvarade med att inte göra det.
Jag sa åt Mai att jag inte tror på "black magic" och att jag tänkte bevisa det genom att sova utan Buddha runt halsen. Jag överlevde natten. Dessutom var ju ägget förstört så det fanns ju egentligen inget att vara rädd för. Jag tror att Mai lugnade sig för det besök hos munkarna i templet hon ville vi skulle göra imorse ställdes in. Kanhända litar hon på mig och min försäkran om att jag är vid relativt god hälsa. Ännu mera troligt var att hon ville sova eftersom hon yrade något om att jag snarkat som en motorbike hela natten. Hahaha!
Vad tycker jag om denna ägghistoria? Jag tycker framförallt synd om den person som lagt dit ägget och som med black magic trodde sig kunna uppnå någon form av rättvisa om kärleken inte höll. Samtidigt känner jag mig smickrad att någon gör detta för mig 56 år gammal och 130 kilo tung. Fast jag är illa berörd också. Är möjligen allt ett practical joke? Vem har gjort det då? Jag har flera teorier och av hänsyn till de inblandade håller jag det för mig själv.
Blue Man Group på besök?
När hustrun skulle duscha i förra veckan så hände något oväntat. Duschmunstycket lyste blått. Man skulle kunna tro att Blue Man Group varit på besök. Det var enklare än så! Hennes något barnslige make (jag) hade nämligen inhandlat ett duschmunstycke på Clas Ohlson för 199:-. Några LEDlampor drivs av vattentrycket och ska ändra färg (blått/rött/grönt) efter temperaturen. Hos oss lyckades jag endast få fram rosa belysning med hett vatten i övrigt lyser det blått. Inga batterier ingår utan lamporna slocknar när trycket försvinner. Kul? Tja du avgör själv. Man har inte mer lattjo än man gör sig!
Spegel spegel
på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är?
Söta rara Aom (eller Orathai på kanslithai) skulle åka tillbaka till Thailand och eftersom jag fungerat lite som en ställföreträdande pappa bland annat genom att emellanåt förse henne med mat från Mc Donalds och med den goda thailändska yoghurten Dutch Mill. Som tack för min något udda papparoll belönades jag innan hennes avresa med en spegel som nu hänger i ett av våra sovrum.
Hur kommer allt detta sig? Jo thailändare håller ihop i familjen och eftersom hustru Mais moster Manee är gift med Orathais pappa så är vi släkt. Aom och jag konstaterade att hon nästan var jämngammal med min äldsta dotter Kristina och så blev jag stf pappa under Aoms vistelse i Sverige.
Jag tackar Aom på nytt för den fina presenten och hoppas att det går bra för dig i lärarjobbet hemma i Hua Hin och att du njuter av att åter ha sonen hos dig varje dag.
Jag måste bara prova spegeln. Var det rätt formel?
Opps! Jag får nog öva på trolleriformlerna annars blir nog hustrun arg!
Söta rara Aom (eller Orathai på kanslithai) skulle åka tillbaka till Thailand och eftersom jag fungerat lite som en ställföreträdande pappa bland annat genom att emellanåt förse henne med mat från Mc Donalds och med den goda thailändska yoghurten Dutch Mill. Som tack för min något udda papparoll belönades jag innan hennes avresa med en spegel som nu hänger i ett av våra sovrum.
Hur kommer allt detta sig? Jo thailändare håller ihop i familjen och eftersom hustru Mais moster Manee är gift med Orathais pappa så är vi släkt. Aom och jag konstaterade att hon nästan var jämngammal med min äldsta dotter Kristina och så blev jag stf pappa under Aoms vistelse i Sverige.
Jag tackar Aom på nytt för den fina presenten och hoppas att det går bra för dig i lärarjobbet hemma i Hua Hin och att du njuter av att åter ha sonen hos dig varje dag.
Jag måste bara prova spegeln. Var det rätt formel?
Opps! Jag får nog öva på trolleriformlerna annars blir nog hustrun arg!
Våfflor
Att ha en thailändsk hustru har sina för-och nackdelar. Det tar längre tid att riktigt lära känna varandra eftersom vi har olika kulturell bakgrund, annan religion o.s.v. Alla som lever i ett blandäktenskap måste vara utrustad med en stor portion tålamod. Fördelen är dock att det är spännande att se hur förståelsen ökar. Vi märker alla små upptäckter väl bland annat i form av nya kulinariska smaksensationer. Vi har sedan den 25 mars frossat i våfflor. Våfflor har blivit en fullkomlig succé i vår närmaste thai-svenska bekantskapskrets.
Bakrgunden till våfflornas intåg är att jag tänkte visa Mai något nytt i samband Våffeldagen eller Vårfrudagen den 25 mars. Mai tittade lite skeptiskt på den första våfflan jag gräddade med det nyinköpta våffeljärnet från ICA Maxi. Jag la på vispgrädde och blåbärssylt och succén var ett faktum. Jag har i princip fått göra våfflor dagligen och när vi haft gäster har järnet gått varmt, i dubbel bemärkelse.
Jag köpte in 12 paket med våffelpulver på extrapris för att ta med till Thailand i vinter men den ransonen är uppäten för länge sedan. Varje paket ger cirka 16 våfflor. I veckan som var hade ICA Maxi på nytt extrapris på både järn och våfflor så jag gjorde ett besök på nationaldagen. Nu väntar det nyinköpta järnet bara på att få förse hungriga thaisläktingar med våfflor. Som succén varit i Sverige bland de thailändska damerna så är jag inte ett dugg orolig för utgången i Asien. Dessutom har min arbetskollega Anders Lindberg utfordrat sin tidigare thaisläkt i Isan med våfflor och succén var stor även där om jag förstått hans blogg rätt.
I morse hade Mai kontakt via Skype med sin moster Nancy i Hua Hin och naturligtvis måste vi visa upp hur vi äter våfflor till frukost.
Min frukost ser likadan ut men kökspersonalen äter vid bardisken.
Ett litet kökslager av våffelpulver och Coca-Cola. Populärt hos thaidamer och även jag gillar det.
Det nyinköpta våffeljärnet i väntan på transport till Thailand
Mmmmm. säger Nancy
Nu något helt annat. Svaret på vilken flagga som är in till förvillelse lik den thailändska är den från Costa Rica.
Bakrgunden till våfflornas intåg är att jag tänkte visa Mai något nytt i samband Våffeldagen eller Vårfrudagen den 25 mars. Mai tittade lite skeptiskt på den första våfflan jag gräddade med det nyinköpta våffeljärnet från ICA Maxi. Jag la på vispgrädde och blåbärssylt och succén var ett faktum. Jag har i princip fått göra våfflor dagligen och när vi haft gäster har järnet gått varmt, i dubbel bemärkelse.
Jag köpte in 12 paket med våffelpulver på extrapris för att ta med till Thailand i vinter men den ransonen är uppäten för länge sedan. Varje paket ger cirka 16 våfflor. I veckan som var hade ICA Maxi på nytt extrapris på både järn och våfflor så jag gjorde ett besök på nationaldagen. Nu väntar det nyinköpta järnet bara på att få förse hungriga thaisläktingar med våfflor. Som succén varit i Sverige bland de thailändska damerna så är jag inte ett dugg orolig för utgången i Asien. Dessutom har min arbetskollega Anders Lindberg utfordrat sin tidigare thaisläkt i Isan med våfflor och succén var stor även där om jag förstått hans blogg rätt.
I morse hade Mai kontakt via Skype med sin moster Nancy i Hua Hin och naturligtvis måste vi visa upp hur vi äter våfflor till frukost.
Min frukost ser likadan ut men kökspersonalen äter vid bardisken.
Ett litet kökslager av våffelpulver och Coca-Cola. Populärt hos thaidamer och även jag gillar det.
Det nyinköpta våffeljärnet i väntan på transport till Thailand
Mmmmm. säger Nancy
Nu något helt annat. Svaret på vilken flagga som är in till förvillelse lik den thailändska är den från Costa Rica.
Tredje resan till Prachin Buri
Det var ett tag sedan jag skrev på bloggen. Det har väl haft sina randiga skäl och rutiga orsaker. Mycket av de dagliga händelserna i mitt liv återfinns numera i det blixtsnabba Facebook där ibland gästerna inte ens hunnit lämna vårt lilla hus och tomt innan foton och tacktal finns upplagda i min FBlogg.
Mai har besök Thailand 2 gånger under den gångna vintern. Vid första tillfället hade jag reseförbud av läkarna då sprickan i skelettet inte var läkt och jag förväntades hålla högerbenet stilla. Vid andra tillfället i april kallade jobbet och en väldigt mager plånbok hjälpte till att ta beslutet att avstå besöket. Nu är vi dock igång med planeringen av vår tredje vistelse tillsammans i Thailand som vi hoppas kunna genomföra i november, december och/eller januari. Hur länge vi blir borta från Sverige tja någonstans mellan 4-8 veckor. Vi ska hälsa på släkten i Prachin Buri och Hua Hin och äntligen genomföra vår bröllopsresa till Koh Chang. Numera har vi en egen bil till förfogande; en Toyota Vigo; sedan äldsta brorsan inte klarat av amorteringarna och Mai fått hoppat in och ta över amorteringarna och försäkringarna på bilen.
Jag tänkte då och då skriva om våra förberedelser och lite av de tankar och funderingar som surrar i mitt huvud. Först en liten funderare kring den Thailändska flaggan. Vad står färgerna för?
Rött står för livet, vitt står för den rena buddhistiska tron och blått representerar kungamakten. De tre färgerna symboliserar därmed tillsammans Thailands inofficiella valspråk "Nation, religion, kung".
Tills vi hörs nästa gång så kan ju eventuella läsare fundera över vilket lands flagga som är förvillande lik Thailands. En liten vägledning kan jag ge. Jag tittar just nu på Jurrasic Park triologin. Händelserna utspelar sig i huvudsak på 5 öar i den ----------- övärlden. Ja, vilket land tillhör öarna? Kan du det får du svaret och kan själv kolla likheten.
Mai har besök Thailand 2 gånger under den gångna vintern. Vid första tillfället hade jag reseförbud av läkarna då sprickan i skelettet inte var läkt och jag förväntades hålla högerbenet stilla. Vid andra tillfället i april kallade jobbet och en väldigt mager plånbok hjälpte till att ta beslutet att avstå besöket. Nu är vi dock igång med planeringen av vår tredje vistelse tillsammans i Thailand som vi hoppas kunna genomföra i november, december och/eller januari. Hur länge vi blir borta från Sverige tja någonstans mellan 4-8 veckor. Vi ska hälsa på släkten i Prachin Buri och Hua Hin och äntligen genomföra vår bröllopsresa till Koh Chang. Numera har vi en egen bil till förfogande; en Toyota Vigo; sedan äldsta brorsan inte klarat av amorteringarna och Mai fått hoppat in och ta över amorteringarna och försäkringarna på bilen.
Jag tänkte då och då skriva om våra förberedelser och lite av de tankar och funderingar som surrar i mitt huvud. Först en liten funderare kring den Thailändska flaggan. Vad står färgerna för?
Rött står för livet, vitt står för den rena buddhistiska tron och blått representerar kungamakten. De tre färgerna symboliserar därmed tillsammans Thailands inofficiella valspråk "Nation, religion, kung".
Tills vi hörs nästa gång så kan ju eventuella läsare fundera över vilket lands flagga som är förvillande lik Thailands. En liten vägledning kan jag ge. Jag tittar just nu på Jurrasic Park triologin. Händelserna utspelar sig i huvudsak på 5 öar i den ----------- övärlden. Ja, vilket land tillhör öarna? Kan du det får du svaret och kan själv kolla likheten.
