farangensam

En av de mindre smickrande dagarna i mitt liv inträffade igår lördag. I torsdags glömde jag ta min dagliga dos whiskey och således startade fredagen med rännskita och eftermiddagen tillbringade jag sovande med den effekten att jag låg vaken hela natten till lördag morgon och kunde inte behålla det vatten jag intog.

 

Hustrun tog mig till doktorn på ett litet privatsjukhus 25 km härifrån. Det här blir dyrt sa hustrun. De tar 3 000 Bath bara man går in. Mmmmmm sa jag. Vid 7-tiden trädde vi in. Det första sköterskan frågade om var mitt pass och vad som var fel på mig. Hon kunde ingen engelska alls. Hon frågade var jag kom ifrån, Sweden sa hustrun. Efter att ha tittat igenom passet frågade hon hur gammal jag var. "66 år?" Nooooo! "36 år?" Nä för fasen Ha sipp håck (=56 år). Sedan skulle de av någon anledning väga mig. Jag tänkte att det här blir kul när jag såg att vågen var av mycket gammal modell som gick till 120 kilo där en nål stack ut.Så fort jag steg upp på vågen så for visaren iväg med en hastighet som nog bara NASAs Voyagerfarkoster uppnått. Visaren hoppade således över stoppnålen och ställde sig efter varvning på 30 kilo. "Låjj ha sipp (150) sa två kvinnliga sköterskor och en fet manlig. Noooo, låjj sam sipp (130). "Ahhh, låjj sam sipp" repeterade tre sköterskor. "Falang put thai?" Put thai nitt nåj sa jag.

 

Nu var det dags att gå till nästa station där den feta manliga sköterskan skulle ta min puls och blodtryck som var alldeles normalt. Sedan fick vi sitta ned igen. Nu återkom den första sköterskan med mitt utskrivna patientkort. Mitt födelsedatum hade nu fastställts till den 1 januari 1990. Min ålder var nu nu 22 år. Två sköterskor visade mig till doktorn som satt i en öppet kontorslandskap på andra sidan entrén.

 

 

So, you are from Germany! Nooo, Sweden. Ahh Sweden I have been working in Norway your neighborcountry. OK. jag förklarde mina problem och läkaren sa snabbt att det helt enkelt är "food poisining". Tack vare att jag äter mediciner dagligen och ibland måste komplettera med syradämpare för magen så förstör det den starka syra som behövs för att döda en del enklare bakterier. Jag har helt enkelt lättare att dra på mig magåkommor.

 

Doktorn skrev ut 6 olika mediciner som skulle ta bort besvären och den svullna magen, återställa salt-sockerbalansen och avslutningsvis skulle jag få en injection för multibakteriella åkommer. Han gav också order om endast väl lagad mat, gärna western food, bara flaskvatten, ingen rå mat eller papaya (?). Allt detta skrevs ned på engelska medan hustrun fick dessa instruktioner på thai. Doktorns kvitto gavs till mig där min ålder nu skrevs 57 år.

 

 

En sköterska ledde mig nu till ett litet bås där jag beordrades upp på en brits och dra ned byxorna eftersom penecillinsprutan skulle ges i den aktre delen av kroppen. Medan sköterskan satte nålen i skinkan hörde jag hur det knastrade som från en kamera. Det var hustrun som fotograferade med mobilen. Hon valde att publicera "nakenbilderna" på mig från Pattaya dit dagens familjeutflykt skulle gå några timmar senare. Som ni förstår så var jag väl inte speciellt glad över kopplingen mellan spruta och Pattaya och jag skämtade bort det hela med kommentaren "Det här är inte att trakasera mig. Det här är att trakasera Internet! Det har kommit 24 kommentarer angående detta foto. Alla på thai. Jag har ingen aning hur eller om jag häcklas. Utflykten är en annan historia som jag kanske återkommer till.

 

Tillbaka till sjukhuset. Nu skulle vi vänta igen och vi hann knappt sätta oss förrän vi skulle gå till station 6 där kalaset skulle betalas. 3 000 Bath? Nä. Det blev 1 185 Bath (cirka 250 kronor) för doktor och mediciner. Jag betalade och sedan gick vi till luckan bredvid (station 7) där en sköterska delade ut medicinen. Allt på thai och hon kunde bara thai förståss. Tur att hustrun var med! Sedan kunde vi åka hemåt. Allt tog väl en 30 minuter. Det var 10 personer som arbetade på sjukhuset. Jag tror väl att vi kanske hade haft 3-4 personer i Sverige fast då hade jag inte fått alla medciner på en gång.